Som ni redan vet är vi på Koh Phangan. Nedan följer en liten sammanfattning om hur vi kom dit och vad vi gjort :)
Malaysiska gränsen till Thailand. Vi vandrade över gränsen i ösregn.
När vi kommit över gränsen gick vi först till tågstationen. Vi tänkte sikta på att åka till Chum Phon för att därifrån åka båten över till Koh Phangan, men det visade sig att det enda tåget som gick skulle komma fram 23 på kvällen, och det fanns bara 1:a klass-biljetter, vilka kostade 1400 bath per person (ca 325 kr) och så mycket hade vi inte eftersom vi inte hunnit växla några pengar än. Vi hade dock sett en ATM utanför stationen så Marie gick för att ta ut pengar då vi inte hittade något växlingskontor. ATM:en var jättenedstängd.
Som tur var träffade vi en spanjor som skulle till Koh Tao (ön ovanför Koh Phangan) och han tyckte inte heller att det där tåget var någon bra idé, så vi slog följe med honom för att hitta en buss. På vägen hittade vi även ett växlingskontor. Heja.
Vi hittade ett ställe där man kunde åka buss till Don Sak, varifrån man tar båt till Koh Samui (ön under Koh Phangan) eller Koh Phangan. Till slut fick vi även ur tanten som jobbade att man kunde köpa biljett hela vägen till Koh Phangan, och det kostade bara 790 bath per person! Vi slog givetvis till. Det fanns tyvärr inget som passade spanjoren, så vi sa tack och hej till honom och var glada som bara den över att vi träffat honom, för annars hade vi aldrig hittat detta alternativ.
Bussen gick 17.00 och tog 11h 40 min. Som tur var så kunde vi sova ganska mycket på bussen (det hade blivit en väldigt lååång resa annars) trots den lite lätt jobbiga thailändska musik som hela tiden spelades i högtalarna på alldeles för hög volym.
Vi var alltså framme i Don Sak 04.40 nästa dag och båten över till Koh Phangan skulle gå 08.00 så vi passade på att äta lite frukost.
Informationstavla. Väldigt givande.
Båtresan över tog drygt 3 timmar.
Återigen hade vi en sån fruktansvärd tur att när vi satt och väntade på båten träffade vi bland annat en kille från Australien som nu bor på Koh Phangan med sin pappa, som skulle komma och hämta honom. Eftersom vi skulle en bit åt samma håll så frågade han om vi ville ha skjuts en bit, vilket vi gärna ville eftersom det skulle bli jättedyrt att ta taxi hela vägen.
Scotts pappa var en glad man som gillade att dricka öl i bilen.
Anyhow, vi kom iväg och helt plötsligt var vi framme vid vår strand, så de hade kört oss hela vägen trots att det var en omväg för dem (och tur var det för oss eftersom vi inte sett en enda taxibil på hela vägen).
Vi hade egentligen ingen aning om hur vårt rum skulle se ut, det enda vi visste var att det skulle ligga "on the rocks". När vi öppnar dörren till vår lilla bungalow får vi en positiv överraskning.
Vi upptäckte att vi har stenar på vår toalett...
...stora stenar.
Mycket mycket trevligt. Fin utsikt också.
Nedan följer en bildserie om hur vi tar oss till stranden.
Jag tar dock en lite mer "hardcore" väg över stenarna.
Här är vår strand. Hur mysigt som helst.
Marie tycker dock att det är ganska kallt i vattnet här, bara runt 26 grader. Brr.
Igår var det dags för Full Moon Beach Party; anledningen till att vi åkte hit från första början. Det var det absolut grymmaste, häftigaste och fetaste partyt ever!
Full Moon.
Första bucketen, denna med Vodka, Cola & RedBull.
Båtresan från resorten.
En ny bucket och Marie börjar känna av "lite" ;)
Body painting var sjukt inne här; nedanför en mycket glad person :D
Southland Clinic Sleeping Area.
3:e bucketen, här med bodypainting och lysande armband.
Beachartister och andra roliga saker som man kan hitta på med eld.
Lagom.
Pizza stånd, härliga kalla pizzasbitar, MUMS!
För övrigt är det typ "low season" nu så folk trodde på ungefär 5-6000 glada människor där.
Tur var väl kanske det, för hela stranden var full och under jul & nyår skall det tydligen få plats 20-25000 människor där!
Imorgon bär det av mot Koh Tao där det är meningen att vi ska ta dykcertifikat.
Men det beror på min budget och hur Maries öron fungerar under vattnet.
Till mormor: Hej kära mormor, min fot mår helt ok. Har tejpat och plåstrat om den i några dagar nu och tack vara Compeed plåstrena så har huden nästan läkt tillbaka helt. Dock är det långt ifrån friskt. Men det visar inga tecken på infektion så jag avvaktar lite med läkarbesöket.
Puss
